Het sommar gav LKAB mer malmåtervinning

5 augusti 2011

Den ovanligt långa, soliga och varma sommaren i Malmfälten, med t o m tropiska nätter i Malmberget, har givit LKAB större utbyte av malmåtervinningen än beräknat.

– Vi kommer lättare åt malmen under de gamla gråbergshögarna eftersom marken hunnit tina ordentligt. Framförallt kan vi förlänga säsongen för malmåtervinning i Malmberget ända in i oktober. Det ger ökade utbyten, säger Bert Peltovuoma, projektledare, KGS.
Malmåtervinning är ett sätt att återvinna restmalm från upp till 100-åriga gråbergstippar. På den gamla tiden skedde enbart handsortering innan modernare metoder för sovring och anrikning fanns. Eftersom järnmalm är dubbelt så tungt som gråberg faller järnmalmen ned mot botten av gråbergstipparna i takt med söndervittring och tidens tand, en naturens anrikning om man så vill.
Men normala år ligger frost och tjäle kvar en stor del av året, isolerad under gråbergstipparna. Det gjorde att man förra året t ex fick ett mindre utbyte än beräknat. De undre lagren av gråbergstipparna med den rikaste malmen låg fastfrusna.

Lång varm sommar

Med solens och värmens hjälp är förhållandet i år det omvända.
– Vi har nu koncentrerat malmåtervinningen i Malmberget till Tingvallskulle. Där får vi tack vare den långvariga värmen ut större mängder än beräknat, säger Bert Peltovuoma.
Samtidigt har fjolårets malmåtervinning kring Johannes, Baron och Välkommagruvan avslutats. Vid Välkomman har i augusti bottenskrapning av tipparna gjorts med efterföljande arbeten för återställning av området. Området jämnas av och under sensommaren sker också insådd av gräs på utjämnade ytor.

Miljövänligt

– Malmåtervinning är ett miljövänligt sätt att tillvara malm som en gång brutits men inte tagits tillvara. Idag tar vi hand om malmresterna, krossar och magnetseparerar dem och skickar det som rågods direkt till anrikningsverket, säger Bert Peltovuoma.
Efter Tingvallskulle avslutas malmåtervinningen i detta projekt för LKAB i Malmberget. Däremot fortsätter malmåtervinning i Svappavaara och Kiruna.

Text: Mauritz Magnusson