Beslutet om kväveutsläpp omprövas

25 november 2011

Högsta domstolen beslutade på torsdagen att låta Miljööverdomstolen ompröva villkoren för kväveutsläppen på LKAB i Kiruna. – Det känns riktigt bra. Det här är viktigt för både LKAB och för branschen, säger Anders Lundkvist, miljöchef på LKAB.

I maj år 2009 beslutade dåvarande Miljödomstolen om hårdare tag mot LKAB:s kväveutsläpp i vatten. LKAB i Kiruna släpper årligen ut cirka 100 ton kväve i vatten, merparten är kväve som via sprängämnesrester blir kvar i berget och följer med gråberget och malmen in i verken. När materialet processas löses kvävet upp i processvattnet i form av nitrat och ammonium. Ammonium kan under specifika förutsättningar övergå i ammoniak som kan vara giftigt för vattenlevande organismer vid för höga halter.

Miljödomstolen får bakläxa

Miljödomstolen beslutade utifrån villkorsförslag från Naturvårdsverket om ett begränsningsvärde på 0,005 mg/l ammoniak i det vatten som LKAB bräddar, det vill säga LKAB:s processvatten. Ett gränsvärde som är fem gånger hårdare än den miljökvalitetsnorm på 0,025 mg/l ammoniak som idag gäller i vissa skyddsvärda laxfiske- och andra fiskevatten. LKAB har ställt sig frågande till villkoret och anser att andra typer av villkor avseende kväve kan vara mer relevant. Med anledning av detta krävde LKAB en omprövning i Miljööverdomstolen. Miljööverdomstolen har valt att stå fast vid Miljödomstolens beslut men får nu alltså bakläxa av Högsta domstolen.

Relevanta villkor

– Vi anser att de villkor som ställs måste vara relevanta, både för miljön och för oss, därför är vi nu glada att Miljööverdomstolen måste ta sig an frågan, säger Anders Lundkvist.

För att minska kväveutsläppen har LKAB sedan år 1998 bland annat sett över sprängningstekniken och reducerat spillet av sprängämnesrester med närmare fem procent. Nästa steg har varit att utveckla den naturliga processen med nedbrytning av kväve som idag sker i LKAB:s dammar.

– Det vi i nästa förhandling kommer att lyfta fram är de försök med växter som vi gjort och som visar på hur växter samlar upp kvävet. Och använder man sig dessutom av kontrollerad växtlighet kan man skörda växterna och till och med använda dem som biomassa, säger Anders Lundkvist.