Frihet i och utanför jobbet

22 september 2022

Efter att ha flyttat nästan 35 mil, från Sveriges nordligaste kommun Kiruna till kuststaden Luleå, för ingenjörsstudier vid Luleå tekniska universitet trodde Ebba aldrig att hon skulle flytta tillbaka igen. Men sommarjobbet på LKAB öppnade ögonen för möjligheterna.

Kvinna i arbetskläder och gruvhjälm.

Flytten till Luleå gick direkt efter gymnasiet. Ebba Videll var inte säker på vad hon ville jobba med i framtiden och hade därför sökt till ingenjörsprogrammet Industriell miljö och processteknik. En bred utbildning som skulle kunna leda till många typer av jobb.
– Precis som många andra ungdomar längtade jag bort från min hemstad och trodde aldrig att jag skulle flytta tillbaka till Kiruna igen. Jag såg framför mig att jag skulle jobba för något av de större ingenjörsföretagen och antingen bo kvar i Luleå eller flytta vidare söderut efter examen, berättar hon.

Under Ebbas första läsår kom hon flera gånger i kontakt med LKAB. Representanter hälsade på och presenterade företaget och var också närvarande på arbetsmarknadsmässor.
– Trots att jag är uppvuxen i Kiruna där LKAB är den näst största arbetsgivaren hade jag förutfattade meningar om företaget. När man hör ordet gruvindustri tror jag man lätt förknippar det med tung industri och inte har så bra koll på vad det skulle innebära att jobba som ingenjör åt LKAB. Men när jag träffade människor som jobbade där förstod jag vilka framtidssatsningar som görs. Det väckte en nyfikenhet och jag sökte jobb där nästkommande sommar.

Ebba hamnade på kemiskt laboratorium i Kiruna där hon analyserade prover från produktionen. Ett sommarjobb som hon skulle återkomma till tre somrar till.
– Det var ett jobb som passade mig väldigt bra och det gjorde också att jag kom i kontakt med olika typer av ingenjörer. På så sätt öppnades mina ögon för hur olika saker man kan jobba med inom LKAB, förklarar hon.

Under Ebbas fjärde studieår hade utbildningen praktik i en termin. Genom det kontaktnät Ebba hade byggt upp under sommarjobben lyckades hon komma i kontakt med en person från forskningsavdelningen och fick göra sin praktik där.
– Då var jag ju i slutet av mina studier och tyckte att det var väldigt roligt att få chansen att jobba med något som liknade det jag skulle göra efter mina studier.

Ebba trivdes så bra att hon sökte sig tillbaka till forskningsavdelningen för sitt examensarbete under det femte och sista året av utbildningen. Under den våren kom det också ut en tjänst för en processingenjör som Ebba sökte och fick.
– Idag jobbar jag med miljö- och energifrågor mot pelletsverket och mycket med frågor kopplade till rökgasrening. Det passar mig väldigt bra. Jag tycker om när det händer många saker och hela tiden får lära mig något nytt. Mina arbetsuppgifter är väldigt varierande och jobbet är fritt. Om man visar att man vill något och tycker något är intressant så finns det stora möjligheter att fortsätta utforska det. Det är det roligaste med mitt jobb, säger Ebba.

Hon som aldrig skulle flytta tillbaka är återigen stadgad Kirunabo.
Något hon trivs med.
– Jag hade nog inte flyttat tillbaka om det inte var för jobbmöjligheten, men livsstilen passar mig bra. Jag är mycket ute i naturen och springer, åker skidor, fiskar och vandrar. Det finns en frihetskänsla i att naturen finns just utanför dörren. Och trots att Kiruna befolkningsmässigt är en liten stad finns det tack vare turismen bra restauranger och underhållningsutbud.

Ebba Videll

Ålder: 27.
Familj: Sambo och hunden Gizmo.
Studerat: Industriell miljö och processteknik vid Luleå tekniska universitet.
Gör: Processingenjör, miljö inom LKAB.
Älskar: Tacos.
Hatar: Mygg.