En historia om LKAB
Vårt företag grundades 1890, men historien om LKAB inleddes mer än 200 år tidigare. En svart sten i Masugnsbyn blev startskottet för en internationell gruv- och mineralkoncern.
Enligt folksägen började järnmalmens och LKAB:s historia med en ekorrjakt utanför byn Masugnsbyn, 89 km sydost om Svappavaara. Året var 1642 när bonden Lasun Lassi (Lars Larsson på modern svenska) hittade en märklig svart sten där.
Han tog med sig stenen till köpmän i Torneå i Finland, som då var en del av Sverige. Det visade sig vara en bit järnmalm. Upptäckten rapporterades till Sveriges rikskansler Axel Oxenstierna. Så kom hjulen i rullning.
Det glömda och det okända
Men fyndet var inte det enda som gjordes i Masugnsbyn. Tio år efter Lasun Lassis upptäckt hittade samen Uulan Tolkki koppar och rapporterade det till Abraham Momma, som ägde Kengis bruk. Dessa två fyndigheter blev ryggraden i brukets verksamhets, som då var världens nordligaste.
Samma Momma upptäckte senare även järnmalmsfyndigheter i Gällivare, men de glömdes märkligt nog bort. Det kom att dröja till 1740 innan utvinningen av denna fyndighet inleddes, efter att den först återupptäcktes av en bonde på 1690-talet och slutligen mutats in av löjtnant Carl Thingwall 1735.
Det finns också delar av den här historien som inte är helt kända. Ett exempel på detta är järnmalmens historia i Luossavaara (Kiruna). Upptäckten av denna fyndighet tillskrivs Sami Amund Amundson Mangi, som 1736 informerade staten om den i utbyte mot 100 riksdaler och livslång skattebefrielse.
1696
Det första dokumenterade omnämnandet av järnmalm i Luossavaara.
Järnmalmen från Luossavaara nämns dock för första gången redan 1696 i ett brev undertecknat av Samuel Mört från Kengis bruk. Det är allmänt vedertaget – men inte bevisat – att järnmalm därifrån redan innan det hade brutits och transporterats till antingen Kengis eller Masugnsbyn med renar.
Detta var början på gruvdriften i norra Sverige och därmed också en viktig del av vår historia. Gruvnäringen i norra Sverige kom att växa – och byta ägare flera gånger under de följande århundradena. 18 december 1890 grundades till slut Luossavaara-Kiirunavaara AB (LKAB).
Luossavaara-Kiirunavaara AB uppstår – och växer
LKAB var resultatet av ett initiativ från Robert Schough, som hade gjort anspråk på några fyndigheter i Kiruna. En av hans delägare var K.A. Wallenberg, som då var vd för Stockholms enskilda bank (numera en del av SEB) och senare blev riksdagsledamot och utrikesminister.
Schough och Wallenberg sålde dock sin andel redan tre år efter att bolaget grundats, på grund av mängden investeringar och bristen på inkomster under de första åren. Köpare var Aktiebolaget Gellivare Malmfalt.
LKAB växte och blev en viktig kugge i den svenska industriutvecklingen och exportverksamheten. En av framgångsfaktorerna var, och är fortfarande, effektiva transporter. Då hjälpte de oss att växa i snabb takt, vilket i sin tur finansierade den fortsatta utvecklingen av våra gruvor och affärer.
Och precis som i dag spelade tågen en viktig roll. Två år innan LKAB grundades, den 12 mars 1888, anlände det första malmtåget från Malmberget till den nyetablerade malmhamnen i Luleå. Fjorton år senare, 1902, var hela LKAB:s gruvverksamhet förbunden med järnväg från Luleå i söder till Narvik i norr.
Entré: Hjalmar Lundbohm
1898 anställdes Hjalmar Lundbohm som platschef för LKAB. Lundbohm var geolog och född i Färgelanda på Sveriges västkust. Han kom först till norra Sverige för att undersöka om apatiten i regionen kunde användas för att framställa konstgödsel.
Han blev så småningom LKAB:s första verkställande direktör och räknas som grundare av staden Kiruna, som byggdes som en så kallad mönsterstad. För många är han kanske mest känd för sitt engagemang i utvecklingen av staden.
Lundbohm brann för allt från att bygga upp varumärket Kiruna till att se till att staden byggdes för att skydda människor från de ibland hårda väderförhållandena och för att utveckla det sociala livet. Han satte sin prägel på LKAB och Kiruna på ett sätt som märks än i dag.
Fram till sin pension 1920 var Lundbohm drivande i utvecklingen av både företaget och hela regionen. Efter pensioneringen flyttade han till Stockholm där han avled 1926. Samma år begravdes han intill kyrkan i Kiruna – än idag är det den enda graven på kyrkogården.
Vi går under jord
Från slutet av andra världskriget och fram till 1960-talet gick det snabbt framåt för LKAB. Produktionsrekord slogs och i efterhand är det imponerande att läsa om den snabba expansionstakten och de förändringar som gjordes under denna period.
Kiirunavaara och Malmberget – världens två största järnmalmsgruvor under jord.
Ett av LKAB:s största steg historiskt togs nu. År 1952 bestämde vi oss för att börja bryta malm under jord i Kiruna, vilket man redan gjorde i Malmberget (Gällivare). I dag är detta ett av LKAB:s signum, och Kiirunavaara och Malmberget har vuxit till att bli världens två största järnmalmsgruvor under jord.
Vår underjordiska verksamhet har också blivit en drivkraft för innovation. Det är mycket vanligare och billigare med gruvor över jord – vilket har gjort att vi ständigt behövt förnya verksamheten och uppfinna nya lösningar för att vara konkurrenskraftiga på grund av våra unika förutsättningar.
Från privat till statligt ägt
1957 tog den svenska staten över ägandet av LKAB från Trafikaktiebolaget Grängesberg-Oxelösund. De hade då redan varit delägare i 50 år, vilket inkluderade rätten att köpa ut det så kallade Grängesbolaget från 1932 och framåt. 1976 blev staten vår enda ägare.
Vår nya ägare fortsatte att driva på utvecklingen. Under 1965 invigdes flera anläggningar som tog verksamheten till en helt ny nivå: en ny hamn i Luleå, gruvan i Svappavaara och två helt nya pelletsverk i Svappavaara och Kiruna.
Efter gruvstrejken 1969 ändrades också våra arbetsvillkor. En nästan två månader lång strejk resulterade i förhandlingar och flera förbättringar. Till exempel övergavs ackord till förmån för månadslöner och tidsstudiesystemet (UMS) slopades. Samarbete mellan gruvarbetare och chefer förbättrades också.
Genom tuffa och goda tider
Under de kommande decennierna har vi haft både tuffa och goda tider, med recessioner och högkonjunkturer. I början av 1980-talet nådde vi exempelvis botten och hamnade i en rekonstruktion som kostade många anställda deras jobb.
I dessa kristider beslutade vi att lägga större vikt vid kvalitetsprodukter. Forsknings- och utvecklingsinsatser gjordes i samarbete med institutioner som Luleå tekniska universitet och Kungliga tekniska institutet. Detta kombinerades med stora investeringar och visade sig vara rätt väg att gå.
Satsningarna då blev en viktig del av det som i dag är LKAB – ett tryggt och modernt industriföretag där akademisk forskning kontinuerligt stödjer banbrytande innovationer. Det utgör ni grunden till vår pågående omställning mot en koldioxidfri framtid.
1890
LKAB grundades 1890 med verksamhet i nuvarande Kiruna.
12
Vi har nu verksamhet i 12 länder runt om i världen.
4500
I genomsnitt är vi nu 4 500 anställda i koncernen.
Mer än järnmalm
Under denna period av vår historia började LKAB:s också att expandera på nya sätt. Dotterbolaget LKAB Kimit grundades 1975 för att tillverka och sälja sprängämnen. Det blev startskottet för förändringar som har förvandlat LKAB till en internationell gruv- och mineralkoncern.
Vi har nu ett antal dotterbolag som säljer och hyr ut olika produkter och tjänster, t.ex. mineral, stål- och bergverk, borrsystem och fastigheter. Numer har vi verksamhet i 12 länder, däribland Storbritannien, Nederländerna, Tyskland, USA och Kina.
Sedan 2004 är vi dessutom med och genomför samhällssomvandlingen i Kiruna och Gällivare. Det omfattar infrastruktur, byggnader och naturligtvis en hel del stadsplanering och samarbete med andra som är involverade i processen.
Nästa steg – en global omställning
LKAB har redan från början arbetat medvetet för att ligga i framkant när det gäller innovation och utveckling. Detta har förblivit en del av vårt DNA och ger bränsle åt vår verksamhet än i dag.
Vår nya strategi ställer höga krav, och att ta ledningen i omvandlingen av järn- och stålindustrin är inget vi tar lätt på. I vår fortsatta strävan är det viktigt att fortsätta att utveckla både våra färdigheter och vår medvetenhet, som kollektiv och som individer.
När vi förverkligar omställningen av vår industri är vi angelägna om att fortsätta denna resa tillsammans. Vi kan lyckas om vi arbetar tillsammans, internt och med alla runt omkring oss. När vi lyckas kan vårt koldioxidfria järn, våra sällsynta jordartsmetaller och andra hållbara produkter och tjänster lägga grunden för att många branscher blir hållbara.
