Minnen väcktes till liv när Disponentvillan invigdes
Efter år av arbete har Disponentvillan tagit plats i Koskullskulle. Under förra veckans invigning öppnades dörrarna för första gången för allmänheten, som fick kliva in i den återuppbyggda villan. För många besökare blev det ett kärt återseende och en dag fylld av både firande och nostalgi.
Disponentvillan i Malmberget avvecklades 2019 för att sedan byggas upp på sin nya plats på Solbacken i Koskullskulle. Till en början övervägdes att flytta hela huset. Efter flera undersökningar fattades dock beslutet att i stället bygga en replika och bevara utvalda delar av originalbyggnaden. Förra veckan invigdes den med en riktig fest. Besökarna bjöds på tal, körsång, tipsrunda och fika, men den stora höjdpunkten var de guidade turerna på bottenvåningen.
På plats fanns LKAB:s projektledare Pierre Eriksson och Susanne Svalqvist för att svara på besökarnas frågor. De berättade att invigningen var jättelyckad och beskriver det som en folkfest. Efter mer än en timme ringlade sig kön fortfarande över gården.
– Det känns så roligt att kunna öppna upp villan för allmänheten. Vi har märkt under arbetets gång att intresset för byggnaden har varit stort, så det känns fantastiskt att den är klar, berättar Susanne.
En självklar plats
Den nya villan är placerad i samma väderstreck som originalet. Från tornet sträcker sig utsikten över Dundret, precis som förr. Att villan skulle stå på just Solbacken blev tidigt ett nästan givet val.
– Det växte fort fram att den skulle vara placerad här på höjden. Dels för att den ska synas, dels för att alla anställda på Vitåfors kan åka förbi den på väg till jobbet, berättar Pierre.
Men arbetet med villan har inte varit problemfritt. Mot slutet blev det olycksdrabbat och behövde kämpa med konkurser och åtgärder som behövde hanteras. Trots utmaningarna är projektledarna stolta över resultatet.
– Det bästa har varit möjligheten att bevara och bygga en kopia, eftersom det trots allt är kronjuvelen i Malmberget, berättar Susanne.
Väckte minnen hos besökarna
På baksidan av Disponentvillan stod vännerna Marianne Aittamaa och Anneth Eriksson, som precis kommit ut från en guidad tur genom huset.
– Jag är jätteimponerad. Det känns att det är genuint och gammalt, även fast det är en replika, säger Marianne.
Anneth instämmer och berättar att hon blev särskilt glad över att se den gröna kakelugnen i ett av rummen.
– Jag jobbade med att servera på Bolagshotellet i Malmberget när jag var ung, så det känns speciellt att se att den gröna kakelugnen fick följa med därifrån. Det väckte många minnen, berättar hon.
Även om stora delar av huset är en återuppbyggnad kunde det höga tornet lyftas av och flyttas till den nya villan. Tornet har en speciell betydelse för Marianne, som av en slump råkade stöta på tornet under transporten.
– Jag var ute och åkte bil med min man när jag såg att tornet rörde på sig. ”Nej, de har ju plockat ner den”, svarade han. Men den åkte minsann där på flaket! berättar hon och skrattar.
Trots glädjen över den nya Disponentvillan väcker samhällsomvandlingen i Malmberget fortfarande känslor. Anneth, som både är född och uppvuxen i ett område som nu nästan är helt avvecklat, beskriver sig själv som nostalgisk.
– Där ju känslosamt att det försvinner. Men samtidigt förstår man ju varför och det blir ju fint. Resten får man bevara som minnen, säger hon.
En klocka med betydelse
Även Ann-Helen Mickelsson och hennes make Sixten bär på minnen från den gamla Disponentvillan. De flyttade till Malmberget 1966, men Sixtens koppling till LKAB sträcker sig ännu längre tillbaka. Redan som 13-åring började han arbeta på bolaget, som då hette Freja.
När paret gifte sig fick de en klocka från Sixtens arbetsplats i Kompressorstationen. Klockan följde dem genom livet och deras olika flyttar, men funktionen varierade.
– När vi sedan flyttade till Gällivare stannade klockan, men när vi flyttade tillbaka till Malmberget började den gå igen. Och när vi sedan återvände till Gällivare stannade den på nytt, berättar Ann-Helen och skrattar.
Till slut blev klockan för stor för lägenheten och paret valde att lämna tillbaka den till LKAB. När de besökte Disponentvillan hoppades de att få se sin klocka, men först utan framgång. Efter ett samtal med projektledaren Pierre Eriksson kom beskedet: klockan finns på källarvåningen.
– Jag visade faktiskt en bild på att klockan följde med till den nya Disponentvillan. Det betydde mycket för dem och det var fint att se, berättar Pierre.
