Kalla med sikte mot OS
Charlotte Kalla gör sig redo för ännu en vinter i tävlingsspåren, med OS som det givna målet. Först och främst ska hon jobba till sig en plats i truppen, sedan väntar förhoppningsvis utmanande tävlingar på hög höjd. Något som ställer extra stora krav på förberedelserna.
När vi pratar befinner hon sig fortfarande i Val Senales, Italien, på ett sista landslagsläger innan säsongen drar igång på allvar med först sverigepremiären i Gällivare och sedan världscup den 24 november. – Det är härligt att nu kunna titta tillbaka i träningsdagboken och veta att jag har fått den här röda tråden i min försäsong som jag har varit ute efter. Förutom ett par hack – jag fick reaktioner av vaccinet och lyckades dra på mig en parasit under ett av lägren under hösten – så har allt flutit på enligt plan. Det känns jättebra inför säsongen!
Och det är en spännande säsong som väntar, med OS i Beijing som klart glimrande krona på verket. Det blir Charlottes fjärde olympiska spel – om hon får åka. För första gången i karriären kan hon faktiskt inte räkna med en plats i truppen, tack vare – eller på grund av, beroende på hur man ser på saken – den enorma konkurrensen i damlaget. Väl i Kina väntar dessutom speciella förutsättningar: längdtävlingarna avgörs 15-20 mil från Beijing, på 1 800 meters höjd. Det här ställer naturligtvis stora krav på förberedelserna: – Det är ganska intensivt tävlande nu i december, med start i Gällivare och sedan tävlingar varje helg fram till jul, förutom en sprinthelg som jag hoppar över. Så jag hoppas att åka så pass fort under de första världscuphelgerna att jag får en OS-biljett redan i december. I så fall står jag över Tour de Ski och fokuserar på en bra träningsperiod över jul och nyår, och att få så många höghöjdsdagar som möjligt inför tävlingarna, berättar hon.
Under senare år har snötillgången blivit ett allt större problem, inte minst för längdskidsporten. Vi har vant oss vid att under tävlingar se en smal snöslinga över ett bart landskap, något som såklart inte heller gått åkarna förbi: – Vi märker ju av klimatförändringarna. Bara under min karriär har det blivit mycket mer osäkert med att hitta snö i början av säsongen. Våra tävlingar drar igång rätt tidigt, och det är väl något som jag känner att man skulle kunna tänka till kring: att starta säsongen senare och, när det ändå är så fint uppe i norr i april, förlänga säsongen i den änden istället. Vi är ju absolut inte guds bästa barn, med mycket resande. Det är svårt att göra det på ett hållbart sätt, men i år har vi i alla fall styrt det mot längre läger på färre orter och det känns bra, säger Charlotte Kalla. – Jag försöker att dra mitt strå till stacken, och det är något jag är väldigt noga med när jag väljer samarbetspartners, till exempel LKAB, att det finns ett långsiktigt tänk kring de här frågorna, och att det rimmar med mina egna värderingar.
De senaste veckorna har hon befunnit sig på hemmaplan, i norr. Dels för att åka Gällivarepremiären och dels för att ta emot en hedersdoktorstitel vid Luleå tekniska universitet, för sina insatser som ambassadör för vintersporten – och Norrbotten. Så vad är då det bästa med Norrbotten? Vad längtar hon hem efter under en grådassig februaridag i, säg, Nove Mesto? – Allt är så tillgängligt! Det är så enkelt att ta sig ut i naturen, och det tror jag verkligen många mår bra av, att kunna vistas utomhus. Och våra årstider! Ljuset som är under sommaren… men även mörkret har sin tjusning, att man under den mörkaste tiden kan gå ut runt lunch och då verkligen uppskattar det lilla ljus som blir. Och alla härliga smaker! Maten är väldigt viktig för mig, ett tillfälle att stanna upp, ge kroppen bra grejer och umgås. Det känns alltid bra att komma hem igen!
