Skivrasbrytningens framtid utvärderas
När brytningsdjupet ökar så ökar också utmaningarna – bergsspänningarna och kostnaderna. Det är emellertid bara två av flera komplexa frågor för framtiden och i centrum står brytningsmetodens påverkan på gruvan. Därför behöver skivrasbrytningens framtid synas i sömmarna.
Storskalig skivrasbrytning, som tillämpas i både Kiruna- och Malmbergsgruvan, är en resurs- och kostnadseffektiv metod för storskalig underjordsbrytning. Det är en metod som LKAB tillämpat framgångsrikt och effektivt – genom decennier. Det är också en metod som kontinuerligt utvecklats och renodlats för underjordsgruvornas specifika behov, genom utökade skivhöjder. Till exempel. Men det finns också en del utmaningar förenade med storskalig skivrasbrytning.
– Vi behöver redan nu vidta aktiva åtgärder vad gäller brytningen mot huvudnivån på 1365 meters djup. Det handlar om åtgärder inom ramen för säkerhet och effektivitet, säger Matthias Wimmer, sektionschef vid KGE på LKAB i Kiruna.
Trots att skivrasbrytningen är en metod som är förlåtande, tillåter flexibilitet och ett förhållandevis högt malmuttag tilltar komplexiteten med det ökade brytningsdjupet. Det bottnar framför allt i metodutformningen, som innebär att brytningen sker uppifrån och ner vilket innebär att bergsspänningarna – som aldrig kan elimineras men kontrolleras, letar sig djupare och djupare ner i gruvan. Det innebär också att bergspänningarna ökar i omfattning och att belastningen på huvudnivån och infrastrukturen tilltar.
– Vi behöver se över på vilket sätt den storskaliga skivrasbrytningen kan tillämpas i framtiden. Av flera olika skäl. En viktig aspekt handlar om förhållandet som finns mellan brytningsvolymer och brytningsdjup, där stora brytningsdjup i förhållande till stora brytningsvolymer innebär större energilagringar i bergmassan, säger Matthias Wimmer och fortsätter;
– Mot bakgrund av de utmaningarna vi står inför, nu och i framtiden, behöver vi genomföra ett omfattande strategi- och analysarbete för att kunna fatta rätt beslut. På både kort och lång sikt.
Det är också mot bakgrund av det som Allan Moss, en gruvveteran med mer än 45 års erfarenhet av bland annat rasbrytning, kopplats in.
– Allan Moss har en gedigen erfarenhet och kunskap om rasbrytning, och har arbetat i några av världens största gruvor som tillämpar rasbrytning samt suttit i otaliga tekniska granskningsnämnder. Allan Moss arbete och bidrag blir ett objektivt och viktigt bidrag för kommande beslut kopplade till skivrasbrytningen i våra gruvor, säger Matthias Wimmer.
Rasbrytningens framtid
Den storskaliga skivrasbrytningen behöver helt enkelt synas i sömmarna. En av flera möjliga vägar framåt handlar om att etablera fler energiavlastande pelare i brytningsområdena, i likhet med den som etablerats i Block 22 och som delar gruvan i två delar men i mindre skala.
– Jag har arbetat med många gruvor som stått inför liknande problem men förutsättningar varierar. Så är det alltid när man arbetar med gruvor, säger Alan Moss, president vid Sonal Mining Technology, ett företag med särskild inriktning på tekniska lösningar för underjordsbrytning.
Under drygt sex månader arbetar Allan Moss med ett robust strategi- och analysunderlag som sedermera ligger till grund för framtida beslut. I december ska arbetet presenteras.
– Brytningsdjup är aldrig förlåtande och en produktionsbaserad brytningsplan blir svårare att utgå från med ett ökat brytningsdjup. Större djup fordrar mer planering där flera parametrar tas i beaktning. Det är centralt för hur brytningen ska planeras och genomföras. Det finns helt enkelt mindre möjligheter till flexibilitet, säger Allan Moss.
Men på frågan om vilka möjliga vägval Kirunagruvan ska ta framledes är det för tidigt att fastslå en utstakad väg. Ett stort utredningsarbete kvarstår men flera viktiga aspekter är viktiga att beakta.
– LKAB har den mest utbildade arbetsstyrkan jag har stött på. Det är imponerande. Berget är också det hårdaste jag har kommit i kontakt med och det har betydelse för framtiden – för det är berget som anger förutsättningarna för arbetet, säger Allan Moss.
Samtidigt som den nuvarande metodens framtid ska utvärderas behöver alla dörrar till alternativa brytningsmetoder hållas öppna. En övergång, från en metod till en annan, är en omfattande och relativt lång process. Omkring tio år eller mer.
– Det är för tidigt att uttala sig om eventuella brytningsvolymer för framtiden men det jag kan säga, i det här skedet, är att vi behöver arbeta med kulturen för hur brytningen sker. Planera brytningen och att bryta enligt den planen är centralt och det handlar på sätt och vis om ett kulturskifte, säger Allan Moss.
Samtidigt som den nuvarande metodens framtid ska utvärderas behöver alla dörrar till alternativa brytningsmetoder hållas öppna. En övergång, från en metod till en annan, är en omfattande och relativt lång process. Omkring tio år eller mer.
– Det är för tidigt att uttala sig om eventuella brytningsvolymer för framtiden men det jag kan säga, i det här skedet, är att vi behöver arbeta med kulturen för hur brytningen sker. Planera brytningen och att bryta enligt den planen är centralt och det handlar på sätt och vis om ett kulturskifte, säger Allan Moss.
Den strategiska planen tar först och främst fasta på förutsättningarna för storskalig skivrasbrytning mot huvudnivån på 1365 meters djup, vilka eventuella modifieringar som krävs och huruvida sekvenseringen måste ses över. De handlar helt enkelt om nya och alternativa lösningar för att hantera utmaningarna mot djupet.
– Sammanfattningsvis utgår uppdraget från att se över design och processer för en säker och effektiv brytning mot nivå 1365. I nästa skede behöver vi se över vilka möjliga metoder som kan bli aktuella i framtidens gruva, säger Matthias Wimmer.
– En central del i det här arbetet handlar om att bredda kunskapen om malmkroppen och bergmassan. För det är berget som anger förutsättningarna för framtiden, säger Allan Moss.
Den strategiska planen tar först och främst fasta på förutsättningarna för storskalig skivrasbrytning mot huvudnivån på 1365 meters djup, vilka eventuella modifieringar som krävs och huruvida sekvenseringen måste ses över. De handlar helt enkelt om nya och alternativa lösningar för att hantera utmaningarna mot djupet.
– Sammanfattningsvis utgår uppdraget från att se över design och processer för en säker och effektiv brytning mot nivå 1365. I nästa skede behöver vi se över vilka möjliga metoder som kan bli aktuella i framtidens gruva, säger Matthias Wimmer.
– En central del i det här arbetet handlar om att bredda kunskapen om malmkroppen och bergmassan. För det är berget som anger förutsättningarna för framtiden, säger Allan Moss.
Läs mer om Insatser för en säkrare och effektivare gruvbrytning
