Två år senare – nu förbereds för produktion
Två år har snart passerat sedan den stora seismiska händelsen i Kirunagruvan inträffade. Återställningsarbetet har kommit en bra bit på vägen samtidigt som arbetena övergår till nästa fas – till produktionsförberedande arbeten. Redan nästa år ska det skadedrabbade området vara i produktion.
– Vi har lärt oss otroligt mycket under arbetets gång och har, som det brukar heta, vänt på väldigt många stenar för att komma till bukt med problemen, säger Joel Kangas, gruvchef på LKAB i Kiruna.
Den 18 maj 2020 inträffade en stor seismisk händelse i Kirunagruvan som lämnat få oberörda. Många kan säkert återkalla känslan av skalvet, hur marken för en stund var i rörelse och hur det känns när stora mängder berg flyttar på sig.
– Tack och lov skadade sig ingen medarbetare när stora delar av produktionsområde 22, det så kallade Block 22, drabbades av svåra skador, säger Joel Kangas.
Och ända sedan händelsen inträffade har de bergmekaniska frågorna stått högst upp på agendan och det är gruvplaneringen – kroppspulsådern i gruvkroppen, som driver arbetet.
– Hela gruvan måste styras utifrån geotekniska parametrar. Det innebär att gruvdesignen och tidplanen måste anpassas till geologin och geometrin, säger Celine Debras, ansvarig för gruvplaneringen på LKAB i Kiruna och fortsätter;
– I det här läget måste vi anpassa produktionsplanen och för att göra det måste vi arbeta utifrån ett strukturerat arbetssätt. Det är numeriska analyser som ligger till grund för det arbetet och för modelleringsarbetet – hur vi bygger och producerar.
I grund och botten handlar det om säkerhet, om att utveckla och implementera lösningar för en säkrare och hållbarare gruva mot djupet. Och som bekant är ingen kedja är starkare än sin svagaste länk och inget produktionsområde starkare än övriga block. Med andra ord handlar det inte om separata produktionsområden utan om en enda gruva.
– Allt hänger ihop och därför blir tiden en jätteviktig faktor i det här arbetet, för ju längre produktionen står stilla desto mer påverkas de övriga blocken, säger Joel Kangas.
Och det får konsekvenser. Brytningen måste anpassas så att blocken längst i norr och söder bryts i en snabbare takt medan blocken närmast 22 drar ner på takten.
– Säkerheten är det absolut viktigaste i det här arbetet och därför blir det så viktigt att bryta enligt planen. Det är grunden för produktionen och så vi kan göra allra störst skillnad, säger Celine Debras och fortsätter;
– Vi har haft ett stort fokus på analys av händelsen för att förstå vad som har hänt och vad de bakomliggande orsakerna varit. Det är också det som ligger till grund för gruvplaneringens fortsatta arbete – att använda sig av viktiga lärdomar för framtida gruvplanering.
Frågan om Block 22 är onekligen komplex. Produktionsområdet har nämligen släpat en bit efter övriga produktionsområden och det påverkar den så kallade sekvenseringen, det vill säga; hur malmen bryts och lastas ut och hur gruvan successivt avsänks mot djupet. Sekvenseringen är central för all gruvbrytning och ska följa ett anpassat mönster för att kunna skapa ett optimalt flöde. Därför är det också fördelaktigt om Block 22 – mittenblocket i gruvan, drivs först mot djupet, likt en plogformation.
– Det är ett område med flera olika bergskvaliteter, strukturen är något annorlunda och malmkroppen smal, säger Celine Debras.
Det har ställt krav på ett robust underlag att utgå från – för att kunna bryta ut Block 22 på ett säkert och effektivt sätt. Men nu – nästan två år senare, är kunskapen både större och bredare, mer detaljerad och tydligare. Den utökade instrumenteringen på området spelar stor roll eftersom både extensometrar och spänningsceller genererar värdefull data för gruvplaneringen. Det innebär att tryckförändringar och långsamma – små och diffusa töjningar i berget, kan registreras. Det blir alltså möjligt att identifiera samband, känna, se och lyssna på berget i en större utsträckning.
Arbete med att öppna upp produktionsområdet bedrivs på tre nivåer med omkring 1 400 nya ortmetrar som resultat. Produktionsborrningen, den så kallade rasborrningen, har inletts och den första sprängsalvan planeras gå av stapeln redan i april.
– Det kommer ta tid innan vi är i fas men vi har en bra systematik på plats. Det här är en fråga som fortfarande står högst upp på dagordningen och vi behöver göra allt och lite till för att något liknande inte ska inträffa. Det är det absolut viktigaste, en säker och effektiv gruva, säger Joel Kangas.