EU-förslagen ligger på bordet och inriktningen är tydlig:
Råvaror ska utvinnas och förädlas här
Vi har haft det bekvämt länge nu. Globaliseringen har möjliggjort just-in-time-leveranser av det industrin och handeln behöver. Råvarorna till vår materiella konsumtion har ofta utvunnits någon annanstans. En stor andel teknik och varor har producerats utanför Europa.
Billigt, bekvämt och långt borta, med miljö-konsekvenserna utom synhåll. Men nu ska det bli ändring på det. Ett antal EU-förslag ligger på bordet för beslut, och inriktningen är tydlig: Mer råvaror ska utvinnas och förädlas här hemma. Mer teknik ska tillverkas i EU.
Varför ändra ett vinnande koncept?
Jo, för att pandemin och Rysslands invasion av Ukraina har blottlagt sårbarheten i vårt beroende. När industrier stängdes, produktion pausades och transporter stoppades under pandemin, sågs följdverkningar hela världen runt. Den globalisering som tjänat oss väl så länge visade sig också göra våra samhällen oerhört känsliga för störningar.
Vid sidan av den humanitära katastrofen i Ukraina, så stördes även handelsflöden, energi- och råvaruförsörjning. Nödvändiga sanktioner infördes mot rysk fossil energi, råvaror och produkter, vilket fått stora konsekvenser.
Kinas attityd mot Taiwan har också spelat in. Hur fria skulle vi i EU egentligen vara att i ett läge med kinesisk aggression mot Taiwan fatta beslut om sanktioner, när vi själva är den mest beroende parten?
"Billigt, bekvämt och långt borta, med miljö-konsekvenserna utom synhåll. Men nu ska det bli ändring på det. Ett antal EU-förslag ligger på bordet för beslut, och inriktningen är tydlig: Mer råvaror ska utvinnas och förädlas här hemma. Mer teknik ska tillverkas i EU."
Jag anser att frihandel är bra, att ett ömsesidigt beroende bygger en grund för fred och välstånd. Men vi får samtidigt inte riskera att bli gisslan i ett handelskrig, där stora delar av industrins och välfärdssamhällets fortlevnad står på spel på grund av uteblivna råvaror och komponenter.
Ökad EU-inhemsk produktion är bra och nödvändigt. Cirkulära flöden kan lösa en del, minskad och smartare materiell konsumtion kan också bidra, men inget idag tyder på att det kan lösa allt. Ska vi ha grön omställning, med batterier, vindkraft, solceller och biogas, så behövs även jungfruliga råvaror.
Råvaruutvinning har miljökonsekvenser, här eller någon annanstans. Mer utvinning och produktion i EU innebär att vi i ökad grad får hantera dessa konsekvenser själva. Inget fel i det, men det kommer säkerligen leda till miljökonflikter.
Om satsningen ska kunna bli verklighet behövs en seriös diskussion om hur vi väger lokala, samhälleliga och globala miljöeffekter mot varandra. En smärre lokal påverkan kan idag stoppa etableringen av en verk-samhet som skulle ha en mycket positiv samhällelig miljöeffekt, eller som globalt har möjligheten att minska miljöfotavtrycket för en hel bransch.
"Miljölagstiftningen är som gjord för att vi ska fortsätta att skjuta problemen ifrån oss och låta någon annan, någon annanstans ta de negativa konsekvenserna av vår konsumtion."
"Det kan varken lösas med fri etablerings-rätt för gruvor och industrier, eller genom vetorätt för varje not-in-my-backyard-kampanj. Det behövs rättssäkra avvägningar mellan olika intressen, utan evighetslånga tillståndsprocesser."
