LKAB undersöker förutsättningar för bioreaktorer

29 juni 2020
Personer i varselklädser vid bioreaktor.
Bioreaktorn vid triangelområdet är 44 meter lång, 7 meter bred och 2 meter djup. Den består av en stor avlång utgrävning som kan liknas vid en bassäng som kläs med ett gummimaterial. Sedan fylls bassängen med träflis av furu. Mellan varje lager om 0,5 meter sprutas ett slam som kommer från reningsverket i Kiruna.

Att rena processvatten från kväve med hjälp av en bioreaktor har visat sig vara en effektiv metod. Nu vill LKAB undersöka förutsättningarna för att implementera bioreaktorer vid den planerade södra deponin på LKAB:s industriområde. En förprojektering är inledd.

Varje natt när LKAB spränger i gruvan används ammoniumnitratbaserade sprängämnen. Rester från sprängämnesdetonationen, odetonerat sprängämne, blir kvar i raset av vilket en del löses upp direkt i gruvvattnet. Det som förblir olöst följer med malmen upp ur gruvan och löses upp i de våta processtegen i anrikningsverket. Den del som följer sidobergsflödet, gråberget, hamnar i gråbergsdeponierna runt om på LKAB:s industriområde.

– Kvävet hamnar alltså direkt i gruv- och processvattnet eller hamnar i deponier där det långsamt orsakar diffusa utsläpp till omgivande sjöar och vattendrag. Det påverkar miljön eftersom kvävet gynnar tillväxten för alger och organismer och leder till övergödning, säger Mattias Ylipää, förste forskningsingenjör på LKAB.

LKAB har under en lång tid arbetat för att hitta metoder för att rena processvattnet och det diffusa utsläppsvattnet från kväve. Bioreaktorn är en av lösningarna i projektet NITREM, ett innovationsprojekt som pågått under tre år och utvecklar en tjänst som kombinerar deponering och efterbehandling, vattenuppsamling och bioreaktorteknologi för minskning av kvävehalten i lakvattnet från sidobergsdeponierna.

Sommaren 2018 byggdes den första bioreaktorn vid deponin på triangelområdet i Kiruna. Nu, två år senare, visar vattenprovtagningar att bioreaktorn är en effektiv metod för att rena vatten från kväve. Resultaten visar också att det inte bildas några icke önskvärda gaser i någon större omfattning.

– Under en 165 dagar lång provtagningsperiod renades kvävet från vattnet med cirka 77 procents reningsgrad, vilket får betraktas som bra med tanke på att detta är ett passivt system som sköter sig självt. Nitrathalterna i det inkommande vattnet låg kring 70 milligram per liter och i det utgående vattnet under 10 milligram per liter, säger Mattias Ylipää.

Nu ser LKAB över möjligheterna att anlägga bioreaktorer intill den planerade södra deponin på LKAB:s industriområde. I våras blev en förstudie klar och nyligen inleddes en förprojektering som kommer att pågå under drygt ett år. Fördelarna med bioreaktorer är många.

– Det är relativt billigt att bygga denna typ av reningsanläggning och den sköter i princip sig själv. Det verkar vara en bra metod för att rena kväverikt lakvatten, säger Susanne Larsson, projektledare.

Larsson_450.jpg

Förprojekteringen ska visa på mer exakt var dessa bioreaktorer bör ligga samt hur vattnet ska ledas dit. – Det är långa ledtider vid tillståndsprövning. Därför förbereder vi oss redan nu med att ta fram underlag. Vi planerar utifrån vårt behov av nya deponier i framtiden, säger Susanne Larsson.